Manlighet, för en gångs skull

Jag är en person som kan anses som lite underutrustad med typiska manliga attribut i min personlighet. Jag tycker om matlagning, designerporslin och språk. Jag sjunger gärna i kör och läser gärna böcker, inte bara deckare, och prenumererar på Allt om Mat. Att jag i stort saknar intresser för bilar, mopeder och motorer i stort gör inte saken bättre. Dessutom, om man ska gå in på rent fysiska saker, så har jag halvdassig skäggväxt.

I fredags så lyckades jag dock under ett par timmar verkligen känna mig som en man. Efter besiktningen av bilen så hade jag en radda "tvåor" att ta itu med. Efter ett par verkstadsbesök så kvarstod två, dels problem med en kärvande demonterbar dragkrog, dels med en strulande vindrutespolare på listan. Efter ett tidigare besök på Biltema så hade jag lagt till en 5-56-liknande universalspray (rostlöser och smörjer) och en gummiklubba i stallet av verktyg, så frampå förmidagen så gick jag lös på dragkroken med gummiklubba. Efter ca nittio minuter så hade jag faktiskt lyckats åtgärda den kärvande dragkroken och efter ytterligare en halvtimme så funkade vindrutespolaren prickfritt. Efter en snabbkoll på besiktningsprotokollet så insåg jag att samtliga anmärkningar nu var åtgärdade, varpå känslan av manlighet uppfyllde mitt sinne (inget snuskigt nu alltså).

Senare på fredagen skulle jag möte min kompis S för en fredagsöl, innan skulle jag dock gå på stan och köpa lite attribut och kläder till den temafest vi skulle åka på på lördagen. Shoppandet gick som på räls, ända fram tills dess att jag skulle uppfinna ett sätt att på maskeraden ha en mask för ögonen. Efter lite tankeverksamhet insåg jag dock att det ända rättt i denna stund var att gå in på en tygaffär och skaffa 20 cm svart trikåtyg. Tänkt och gjort, jag knallade iväg till Olssons tyger och köpte mig lite tyg. I betalningsögonblicket inser jag till min fasa att den lilla känsla av manlighet försvann som en liten sparv över hustaken i Uppsalas centrala delar, tog ett litet varv runt tornet på Flustret innan den försvann bland träden i Stadsträdgården. Det var första gången någonsin jag hade köpt något på en tygaffär och detta "kvinnliga" faktum satte in dödsstöten på den lilla manlighet som fanns.

Så nu kära vänner, är jag tillbaka till den vanliga sjungande och porslinsspanande jag som ni alla lärt känna och älska. Ingen oro behövs mer.