Egna bröd och andras bullar

Min fru E bakade saffransbröd idag och bad mig sedan att lägga dessa fantastiska bullar på bloggen. Med tanke på att de både smakar fantastiskt och ser fantastiska ut så kunde jag förstås inte förneka henne detta. Med denna bild vill jag bara önska er en ljus och trevlig adventstid.

Stockholmspromenad

För en vecka sedan promenerade jag från Centralen till kvarteren runt Norra Station för att komma till jobbets Stockholmskontor. Denna är en promenad som jag gjort en massa gånger redan eftersom mitt förra Stockholmskneg hade kontor i samma kvarter. Det lustiga är att när man plötsligt går samma väg som man gjort en massa gånger tidigare så faller tankarna gärna in i samma mönster som gångerna innan. En tanke som slog mig redan för ett par år sedan men som sedan somnat in i min hjärnbark vaknade plötsligt upp och sparkade till mitt medvetande.

När man går ut från Centralen och vänder vänster på Vasagatan för att passera Norra Bantorget, svänga upp Dalagatan upp mot Odengatan så tar man en sväng genom miljoner människors bild av trygghet.

Om man lyfter blicken och tittar norrut längs Vasagatan så ser man LO-borgens två torn och brunröda fasad. Även efter att LO körde sin plastiga "Facket försäkrar"-reklam för ca 10 år sedan så var fackföreningsrörelsen något av en livrem för många människor. Trots "svikande opinionssiffror" för fackföreningsrörelsen så står fortfarande LO-borgen där vid Norra Bantorget som en vågbrytare där storkapitalets stormvågor bryts.

Nästa anhalt på trygghetsvandringen mot Vasastan är Sabbatsbergs Sjukhus. Trots tråkiga landstingskläder, sterila korridorer, kulvertar och inte minst för att det var där Palme hamnade efter att han skjutits på Sveavägen och senare avled så känner ändå jag och många med mig en blandad värme och kyla i bröstet när man ser Sabbatsbergs sjukhus. En symbol för sin egen dödlighet, men även en symbol för människors livsvilja.

Den sista symbolen är lätt att missa, men är å andra sidan betydligt mindre tve-eggad än de övriga. En liten mässingsplakett i en port på Dalagatan, med vacker utsikt över Vasaparken, levde och verkade Astrid Lindgren fram till sin död. Den första Astrid Lindgren-boken som jag själv läste och som verkligen gjorde intryck på mig var "I skymningslandet". Den handlar om, som så många andra av hennes böcker, om ett ensamt barn som plötsligt får en oväntad vän. Astrids författarskap har skänkt miljontals barn en känsla av att vara trygga, att inte vara ensamma, trots frånvarande föräldrar, sjukdom eller för att de är annorlunda. Något sådant går inte att sätta ett värde på, men jag tror att Astrid ler stort mot alla barn från sitt moln i himlen.

När man kommer upp till Odengatan kan man välja att gå in på Tennstopet för att få en lämplig avrundning på trygghetsvandringen. En lätt berusning på klassisk Vino Tinto ger en falsk känlsa av trygghet som inget annat.

Himmelrike

Eftermiddagsfika med våfflor, grädde och tre sorters sylt. Bra nära himlen.

2009

Inför 2009 hoppas jag på ett par saker:

- Att vi blir klara med sovrumsrenoveringen snart

- Att familjelivet fortsätter på samma trevliga sätt

- Att vi lyckas sälja morfars hus i Sundsvall

Och att all världens Foppa-tofflor plötsligt går upp i rök för att aldrig komma tillbaks igen.

Bröllopsnojjor...

För en vecka sedan var jag hos frisören och klippte mig. Jag började med att berätta att det var "bröllopsfrisyren" som skulle fixas och att jag ville vara extra snygg (man kan ju hoppas iaf..;)).

Hon frågade mig då om jag hade börjat bli nervös än, men mitt svar blev bara "-Nej. Inte än men det kanske kommer...". En stund in i klippningen var hon tvungen att hjälpa till i kassan och gick iväg ett tag. Plötsligt börjar jag tänka på saker som "-Men tänk om klippningen går åt skogen! Vad skulle hända då!!?? Skulle jag gifta mig flintskallig!!??".

När frisören kom tillbaka var jag tvungen att erkänna att jag hade tänkt så, och att jag tydligen börjar bli lite stirrig ändå.

I lördags lyckades jag dessutom med att skaffa mig en fraktur på vänster ringfinger. Ja... Vad säger man... Jag hoppas ringen kommer gå på handen, men det ser mörkt ut. Konstigt nog är jag inte så nervös för det, även om jag kanske borde. Gift lär jag nog bli ändå.

Svensexa!

I lördags så hade min kära E föreslagit att vi skulle äta lyx-frukost på Grand Hotel Hörnan. När jag nästan hade ätit klart, jag hade inte hunnit äta deras bärkompott, så ser jag plötsligt ett bekant ansikte i hotellfoajen. Sen ser jag plötsligt ett helt gäng bekanta ansikten, alla tillhörandes mina manliga vänner, alla inbjudna till det stundande bröllpet. Självklart insåg jag direkt vad som väntade, svensexa!

Jag hade självklart mina aningar redan innan. Dels så förstår man ju att det mycket väl kan komma något sånt här när man står i begrepp att gifta sig, dels hade E varit lite väl hemlighetsfull. Smugit iväg och skickat sms osv. Jag var hyggligt beredd. Hyggligt.

Det första som hände var att vi drog iväg till Vaksala Torg. Där fick jag en skylt kring halsen: "Sven Sexa sjunger för livet- snälla ge mig pengar" och ett uppdrag. Uppdraget bestod i att sjunga ihop pengar för att kunna köpa 1 st hjälm eller annan huvudbonad med samma funktion, 4st ölglas, 1st dildo i valfri färg samt en ny outfit. Jag lyckades med en repertoar bestående av "Supa klockan över tolv", "Nu har jag fått den jag vill ha" och "Kristallen den fina" samla in ca en hundring. En vacker lila hockeyhjälm i barnstorlek prutade jag snabbt ner till 15kr, 4st ölglas kostade 10kr och en dildo (morot) gick på 3kr. Efter lite prut inne på Emmaus så hade jag faktiskt pengar kvar efter inköpet av en snygg gul blus med blommönster, lila dambyxor och gummistövlar.

Efter den obligatoriska "valla runt den blivande maken på stan ett tag" och en lunch på Burger King så drog hela gänget iväg på paintball.

Efter att ha varit grymt ineffektiv i de inledande matcherna så kom jag hyggligt in i spelet. Efter att ha skjutit M på nära håll efter en kringående manöver och skjutit R i ryggen efter en liknande löpning, så kändes det hela jäkligt rätt. Då är det tur att man har kompisar som kan ta ner en på jorden igen genom ett par skott på vänster lår och ett skott på masken (smaken av paint-ballfärg är INTE god). Jäkligt kul var det i alla fall.

Vi drog viadare till As bostadsrättsförenings kvarterslokal för nästa programpunkt, whiskyprovning. Vi fick en genomgång av de grundläggande skillnaderna mellan skotsk blend, irländsk, kanadensisk, amerikansk bourbon och skostk single malt. Mycket kul var det, hygglig whisky var det och lite mer onyktra blev vi.

Efter sushimiddag och lite mer öl så drog de av oss som var kvar till finlandsfärjekrogen le Parc för avrundning. Jag hade aldrig varit på le Parc och nu så här i efterhand så förstår jag varför. Hade det inte varit så litet och hade det inte varit helt tomt på kids som lyckats övertyga sina föräldrar om att få åka till Åland, så hade jag trott att vi befann oss på en Viking Lines Dancing Queen. Lyssna på texten till Magnus Ugglas "Vild och skild" så förstår ni. Det var onekligen roligt att kolla hur stället funkade och ännu roligare var det att se alla lystna blickar som kastades mot oss. Kul att ett grabbgäng där de flesta fyllt 30 faktiskt ses som lammkött, men sanningen är ju som bekant relativ.

Jag vill passa på att tacka alla er som var med under dagen. Jag hade riktigt kul, även om jag var skeptisk till sånguppdraget från början, men jag antar att det var meningen ;). Tack allihopa!